mywestin

Söndag, jag hatar den. Dels för att det är den sista dagen innan helgen är slut, dagen innan den kommande veckan som alltid brukar se tung ut såhär i början. Men det värsta av allt är att Älsklingen åker tillbaka upp till Boden igen på söndagar. Och avsked hör där med till söndagar. Alltså har jag all rätt att få söndagen att känna sig så nervärderad som möjligt även om söndagen nu är något abstrakt. Men nog talat om det !

Spenderat mesta tid av helgen med Älsklingen såklart´. Och idag kom Carina hit på förmiddagen och hjälpte mig med pollarna innan hon åkte vidare till Holland. Sen har jag verkligen inte gjort någonting alls, ångest för det. Att man aldrig kan ta vara på den enda lediga tiden som man har i veckan. Typiskt.
Så nu är klockan redan nio och jag har suttit här i minst fyra timmar och inte gjort ett skvatt. Nu ska jag duscha och sedan börja plugga till Hkk, där man ska infinna sig i morgon eftermiddag för att göra ett prov.
Jag har sagt det förut och säger det igen. Ute i sista sekunden !

Kan man verkligen säga vår nu i början av Februari ? Iaf känns det som om krafterna börjar komma tillbaka nu när solen kikar fram bakom dom tunga molnen. Underbart !
Kom dessutom nyss in från en ridtur ute i solskenet. Pappa följde med ut med Singer, ganska trevligt att bryta isen.
Skulle egentligen vilja fortsätta min dag med en skidtur runt sjön men den där förjäkliga halsinfektioner säger mig att det är bättre att stanna inne. Och det stämmer nog.
Ska byta ram på sängen idag, äntligen ! Kanske den slutar att knaka så ! ( ;



   < -----    Saknar !

Förklarar ju mitt totalt energilösa - jag. Tråkigt men sant, hatar det. Halsinfektion och magkatarr, ska jag skratta eller gråta. Jag orkar inte vara sjuk !

En känslosam dag. Kan det bero på min sömnlösa natt, tro ? hm...
Började dagen med en skön promenad med Brandy. Sedan rullade det vidare med att leta runt i flera timmar efter en dansstudio i Södertäje. Det svårare än vad jag trodde, men hittade till slut. Och tack för det. Känner mig nästan beredd nu, även om det nu är fem månader kvar. Men vafan, jag behöver lite mentalträning.

Ikv blir det återigen att försöka kurera mig och gå till sängs tidigt, tidigt, tidigt.
Sova, sova, sova bort allt. Aj Aj.

Känns riktigt, riktigt skönt ! Endå trist att det inte blir någe VM för mig i helgen, vilket jag egentligen hade att se fram imot. Ne, ist går man och drar på sig en redig förkyldning som man måste vara tvungen att försöka kurera sig ifrån. Typiskt. alltid under VM, förra året var detsamma. Åre med hög feber och knasrösten, haha. Ganska komiskt och det var värt det. Nog talat om det.

Nationella igår, helt okej tror jag. Inte min bästa uppsatts. Den blev duglig men inte bra. 11 sidor om "val som berör". undrar vad reslutatet blir. Ödet, som var nyckeln i hela, får väl avgöra det hela. ( :
Och vecka 8 kommer eventuellt Agnes hit. Skönt att få träffa henne igen, det var några månader sen senast. Någon annan som jag saknar är såklart Walle som inte kommer hem till helgen, tyvärr. Att jag måste vänta en hel vecka till. Bara att kämpa på och försöka fördriva tiden så gott som det bara går. Ska försöka lägga ner min mesta tid i helgen om kommande vecka till So-fördjupningen som har ett måste att bli alldeles perfekt. Ska bara hitta min insperasion och det kommer väl såklart att dröja enda tills sista inlämningsdagen, så som det alltid brukar bli.

Men ikv ska jag bara vila och mysa mig frisk.
Ha ett trevligt VM utan mig och festa så gott det bara går !


      Aaaaagnes !



18.00
Pappa, du förstår inte mig. Du kan aldrig tänka dig in i mitt perspektiv och det är det du alltid sagt till mig att jag ska göra. Man ska leva som man lär, men det gör inte du. Du är exakt som dom andra som du ska klaga på medkänsla och empati. Du tänker exakt i deras banor. Dina tankar, dina åsiket, det är det enda rätta. Jag, den yngsta och mest oerfarnaste har ingen talan hur mkt du än lyssnar så tar du aldrig till dig. Du har lärt dig att hålla fast vi det du tycker. Ingen kan ändra din åsikt. Inte äns jag, inte äns mamma. Det är pateiskt. Lär dig se allt från ett öppet perspektiv. Se dig själv bara hur du låter. Du förstår aldrig.
 Svälj din äckliga stolthet förfan !



    

Okej, vissa dagar kan jag känna att jag saknar någon/något riktigt mycket. Inte direkt på ett dåligt sätt utan på ett bättre. Något att längta efter är för mig helt okej, om det inte ligger alldeles för långt framåt det vill säga. Små delmål. som jag sa, helt okej. Sådana behöver jag. Det har jag. Tiden rullar framåt, underbart !

Jag funderar på en springtur. Men kollar ut genom fönstret och ser vädret. Små vassa snöfliger dimper ner tillsammans med vinden i mörkret. Ser ganska oskönt ut om jag tänker efter och jag behöver ju egentligen vila. så vad gör man ? Står över ? Latmask säger jag bara, LATMASK !

Att det kan vara så enkelt att bara vakna upp en morgon och redan då känna att  det är bättre att bara ligga kvar i sängen, det kommer iaf bli en dålig dag. Och kanske har det sedan med inställningen att göra eftersom att dagen blir som väntat. typiskt mig, skyll dig själv My.

Ställer mig i duschen och duschar kallt för att kanske vakna till lite, men det misslyckas. Kände mig ännu mera illa till mods när jag sedan satta mig vid frukost bordet och såg flingpaket och den laktosfri mjölken stå på bordet framför mig. Ingen aptit alls. skjuter bort tallriken och tar en kopp kaffe ist, mamma klagar som vanligt. att hon alltid måste bry sig. Humöret sjönk och jag började fixa till mig för att jag kanske kunde få se lite piggare ut. men nej, håret uppsatt i en slarvig toffs som gav signalerna om att jag kände mig väldigt nyvaken och det gjorde jag också. Skickade en typ av godmorgon sms till Waldermar som jag så mkt har saknat under natten. Två veckor... fy sjutton, det känns som det är länge kvar. den känslar styrker mig inte direkt.
Jag tror inte äns att jag behöver fortsätta berätta mer om min extrema negativa dag. optimisten själv, NOT.

och nu sitter jag här och skriver ner mina oväsntliga små känslor när jag egentligen borde fortsätta med Fysikfördjupningen som ska vara inlämnad tills i morgon. den är inte klar på långa vägar. Dessutom borde jag egentligen ge mig ut och springa en sväng och sedan lägga mig och sova. Nationella i morgon och jag måste jag vara på topp.

Idag var det förresten första gången som jag tror mig rikigt förstå att mina älskade Ponnier snart åker iväg. Jag har nästan dåligt samvete över att jag inte orkar mer, inte vill, inte känner mig tillräckligt mottiverad till fortsätta. Att jag ska flytta och inte kan ha kvar dom, det är ju trots allt det val jag själv väljer. Hemskt så självisk man ska känna sig, så jag känner mig.
Jag och pappa åker ner till Sörmland med Cindy om några månader. Måste förbereda och måste planera. Blir turen förbi Sthlm för att kolla på skolan. Förväntningarna är så höga.

Måste ringa till Lydia, länge sedan man hörde av familjen.

Hejsvejs !


 
Något leende måste finnas med (;